Karaktärshus vid Djurgårdsplatsen. I bakgrunden uppförandet av Vita Björn.
Året är förmodligen 1965 eller möjligen 1964. Wallenstams lyftkranar är i full gång med att uppföra nya åttavåningshus på Bangatan i Majorna. Husen som stod färdiga för inflyttning 1966 har varit föremål för en del estetiska diskussioner genom åren och fortfarande råder det delade meningar om huruvida de passar in i miljön eller ej. Några som uppenbarligen uppskattade dem var Göteborgs stad. 1967 fick nämligen Wallenstam mottaga ett stipendium ur Per och Alma Olssons fond som tack för de ”vackra och användbara husen”. Fonden, vars medel är avsedda för konstnärlig utsmyckning, ges med motiveringen ”den byggherre som under nästföregående år färdigställt det eller de hus som visat sig bäst motsvara estetiska samt därjämte hygieniska och praktiska krav”. Under senare år har fonden fått hård kritik för att ha vanskötts och trots att den uppkom genom en ansenlig donation 1908 så har det under senare tid saknats tillräckligt med pengar att dela ut. Vinnarna har i princip fått nöja sig med blommor och en plakett.
Kvarteret Vita Björn hade tidigare hyst en rad landshövdingshus. Dessa började rivas 1963 och idag återstår inga av dem. Det gör inte heller byggnaderna till höger i bild, på Bangatans östra sida där spårvagnen skymtas.
De båda karaktärshusen i förgrunden gick under namnet Kennedyhusen. De hade uppförts redan i slutet av 1870-talet och tillhörde några av Göteborgs äldsta landshövdingshus. Husen var ursprungligen avsedda att användas som fribostäder åt anställda på Gamla Varvet nedanför Stigbergstorget. För att få en sådan bostad krävdes att man var en riktig trotjänare och hade minst tjugo års tjänstgöring bakom sig. Varvets disponent hette G. Douglas Kennedy och det är från honom som husen fått sitt namn. Kennedy som endast var 21 år gammal när han övertog ledningen över varvet kom att bli dess sista disponent. 1912 köptes varvet av Göteborgs stad, men huruvida de båda huslängorna i bild ingick i köpet är oklart. Kennedyhusen omfattades hur som helst inte av Wallenstams byggprojekt utan fick står kvar till 1973. Då revs de till förmån för den bensinmack som Shell lät uppföra och som ligger kvar än idag. Lite sorgligt kan tyckas, även om arkitekten Stig Henrik Lundgrens tidstypiska mack med sitt karaktäristiska solfjädersformade skärmtak och höga pylon är ganska prydlig på sitt sätt.
Tidigare hade även en kommunal lekplats varit placerad mellan Kennedyhusen och fotografen. Den hade uppförts under första världskriget och innehöll bland annat en populär plaskdamm. Lekplatsen togs bort i samband med att spårvagnsrälsen, som syns i förgrunden, drogs fram 1938.
Text: H Johan Lundin | 2015-10-03
Foto: okänd
Fotokälla: Gamla Majgrabbar
Från en svunnen tid 
PÄRA och jag körde betong till vita björn
GillaGilla