Kälkåkning i Majorna omkring 1905
Snön har fallit över Majorna och Marieberg, eller Majberget som detta höjdparti egentligen heter. Barnen som ställt upp sig för fotografering befinner sig vid korsningen Mariebergsgatan och Tellgrensgatan, precis utanför den vackra Olssonska gården. Byggnaden som har anor från 1700-talet, finns fortfarande kvar och är sedan ett antal år tillbaka byggnadsminnesförklarad. Sitt namn har den fått efter sjökapten Benjamin Olsson från Bro socken, utanför Lysekil. Han innehade gården från 1857 fram till sin död 1886 då den fungerade både som bostad åt familjen och säte för hans rederiverksamhet. Den övertogs sedan av sonen John E Olsson.
Mariebergsgatan till vänster tillhör de äldre gatorna i Majorna. Gatan som ursprungligen mer var att likna vid en större stig kallades tidigare för Majliden eller Majbergsliden. Den har sedan gammalt slingrat sig upp till Mariebergs kyrkogård som togs i bruk redan 1767. Gatans sträckning har dock ändrats en aning och det kan nämnas att den tidigare gick ända ner till Allmänna vägen där Mariebergs värdshus låg, idag ingår den vägstumpen i Tellgrensgatan.
Majberget är en mycket gammal benämning på denna höjd, äldre än Marieberg vilket ibland felaktigt påstås vara det äldsta. Faktum är att finns teorier som gör gällande att namnet Majorna skulle kunna härstamma från just Majberget.
Bilden är tagen omkring 1905 och i förgrunden ser vi en pojke och hans kälke. Det var långt i från alla som hade råd med någon sådan och i många arbetarfamiljer byggde man sina egna. Strax bakom skymtas ytterligare några åkdon som mycket väl kan vara hemmasnickrade varianter. Kälkåkning var ett populärt nöje i dåtidens Göteborg och staden var med alla sina backar och berg väl lämpad för ändamålet. I och runt Majorna fanns en rad olika ställen som lockade till sig traktens barn när snön fallit, ett sådant var just Majberget. Fanns möjligheten, begav många sig emellertid gärna till Slottsskogen där backarna är talrika och inte sällan ganska höga. Signaturen Hacko skrev en minnesartikel om sin barndom i Gamla Majgrabbars jultidning 1957. Den tar bland annat upp kälkåkning.
Vi har nog i gott minne våra härliga vintrar, när kylan bet i öron och näsa, när snön gnistrade som diamanter och det knakade och gnällde under skosulorna! Då gick man till ”Stora Lia” och åkte kälke med styrstång, eller på böna med fjäderstål. Det gick ruskigt fort och syntes livsfarligt, men fartens tjusning fanns även på denna tid. Och så hade vi Stora och Lilla slottskogsdammarna, och där gick man på skridskor och gjorde ”åttor” och ”ytterskär” etc.
Förutom kälke eller böna förekom det också att man åkte på hemgjorda bobbar som kunde ta upp till fyra eller fem personer. Även skidor var förstås uppskattat, men långt ifrån något alla ägde. Stora Lia eller Stora liden som Hacko nämner, är en höjd som är belägen vid Säldammen i Slottsskogen. Namnet har dock fallit lite i glömska och används nog mycket sparsamt numera. Även många vuxna frestades att prova farten i den inte helt ofarliga backen som då och då spolades och blev till rena isbanan. Incidenterna var många och efter ett par allvarliga olyckstillbud förbjöds kälkåkningen där.
Text: H Johan Lundin | 2014-12-01
Foto: okänd fotograf
Fotokälla: Gamla Majgrabbar
Majornas första rote, nr 161
Från en svunnen tid 